Musik

Duon var mycket nöjda över produktionen, Sara kommenterade: "Jag känner att, för första gången, det här är en gruppskiva. Det låter verkligen som att ett band gått in i ett rum och spelat musik." De förvånades också över hur så få instrument och sparsam användning av pålägg kunde ge ett så fylligt resultat; "Med en del låtar, som 'The Cure', fanns det trummor, bas, två gitarrspår, orgel, sång; det är inte så kompakt. På ett märkligt sätt öppnade det upp musiken så att den upplevdes större", sa Tegan.
Låtarna på Sainthood har ett stundvis varierat sound som dels beskrivits som glatt och dansant, dels tungt och punkinfluerat. Rockiga gitarrer varvas med elektroniska texturer från keyboards. Spin kommenterade att "Sainthood har en tjock postpunk-muskulatur som är ny för duon". "Jag tycker den är väldigt mörk. Den är fortfarande väldigt poppig men det är ett ganska mörkt album", har Tegan sagt. Musikkritiker fann likheter mellan det elektroniska soundet i "Alligator" och tidiga Madonna medan låtar som "The Ocean", enligt Examiner.com, "uppvisar jangle pop-liknande gitarreverb och känslomässigt krystad sång likt det klassiska soundet hos riot grrrl-föregångarna Team Dresch eller Longstocking". Joshua Klein på Pitchfork Media menade att låtar som "Don't Rush", "Hell", "The Cure" och "The Ocean" teoretiskt sett är powerpop men att deras sammanflätade kvalitet får dem att ligga närmare new wave.
Sainthood släpptes genom Vapor Records och Sire Records den 27 oktober 2009 (en dag tidigare i Storbritannien) och bandet marknadsförde albumet med en turné som inleddes vid Orpheum Theatre i Los Angeles den 25 oktober. Albumet gick in på plats 21 på Billboard 200 i USA och sålde 22 665 exemplar under första veckan. Det listnoterades på fjärde plats i Kanada, plats 21 i Australien och plats 92 i Belgien. I september 2010 hade Sainthood sålt guld för 40 000 exemplar i Kanada och i december 2013 uppgav Billboard 115 000 sålda exemplar i USA.